Paniksyndrom

Vårdnivå/remiss

Upp


De flesta patienter med paniksyndrom ska i första hand behandlas i primärvård. Primärvårdens uppgift är att identifiera och diagnostisera tillståndet och ge behandling med KBT och/eller läkemedel. 
Vid otillräcklig effekt av behandling, svårare fall med hög grad av samsjuklighet och låg funktionsnivå bör remittering till psykiatrisk mottagning övervägas.

Inledning

Paniksyndrom kännetecknas av återkommande, oväntade panikattacker med en kvarstående rädsla för att få ytterligare attacker och en oro för följderna av attackerna (t ex mista kontrollen, få en hjärtattack eller ”bli tokig”). Rädslan leder till beteendeförändringar som för individen kan vara mycket handikappande med stor risk för att utveckla ytterligare följdproblem som exempelvis depression, andra ångestsyndrom och beroende.

Särskilda aspekter barn och ungdomar

  • Barn och ungdomar med milt till medelsvårt paniksyndrom kan bedömas och behandlas på mottagningar med första linjeansvar (t ex på barn- och ungdomsmedicinsk mottagning eller husläkarmottagning).
  • Barn och ungdomar med medelsvår till svår ångest eller komplicerade fall med t ex psykiatrisk samsjuklighet såsom depression, neuropsykiatri eller utagerande beteende bör behandlas inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).
  • Patienter som inte blir hjälpta av insatser inom primärvårdens första linje psykiatri bör remitteras till BUP.
  • Patienter som bedöms vara i behov av medicinering ska remitteras till BUP. 
  • Gränsdragning mellan primärvårdens första linje psykiatri och BUP kan underlättas genom symtomskattning, t ex med hjälp av skattningsskalan C-GAS (där C-GAS över 60 generellt kan hanteras av första linjens psykiatri).

Symtom/kriterier

Upp

     Allmänt

En panikattack är en avgränsad, hastigt påkommande upplevelse av intensiv rädsla, skräck eller fruktan. Panikattacker tar sig uttryck i olika typer av symtom som yrsel, hjärtklappning, obehagskänsla i bröstet, svimningsattacker eller svårigheter att andas, och tolkas ofta av den drabbade personen som en kroppslig sjukdom.

Det ska också finnas en betydande beteendeförändring med anledning av attackerna (t ex beteenden som syftar till att undvika att få panikattacker, såsom undvikande av fysisk ansträngning eller andra situationer som personen har förknippat med panikattacker). 

Panikattacker förekommer som delsymtom vid flera ångestsyndrom samt är vanligt vid depression. Exempelvis kan exponering för en social situation vid social fobi utlösa en panikattack. Ett vanligt missförstånd är att den typen av ångestattacker misstolkas som ett paniksyndrom. 

Agorafobi innebär en uttalad rädsla eller ångest inför att befinna sig på flera olika platser. Ofta är det offentliga platser (t ex kollektivtrafik, trängsel, trånga utrymmen etc) där upplevelsen är att det är svårt att ta sig därifrån eller att det inte går att få hjälp ifall ångest eller andra genanta symtom skulle uppstå. Agorafobi är vanligt tillsammans med paniksyndrom men förekommer också enskilt. En stor förändring från DSM-4 till DSM-5 är att man har separerat paniksyndrom och agorafobi och diagnostiserar dem var för sig.

Klassificering och koder

Det finns två diagnostiska system som används inom psykiatrin och med vilka diagnosen Paniksyndrom kan ställas: DSM-5 från Amerikanska Psykiatriska Föreningen och ICD-10 från Världshälsoorganisationen, WHO. Inom vården används ICD-10-systemets koder för rapportering till patientregistret (1,2).

DSM 5

DSM-5-systemet är vanligt förekommande i svensk psykiatri och det system som i praktiken används för att diagnostisera olika tillstånd.

Paniksyndrom 300.1

Diagnoskriterierna är organiserade från A-D, exempelvis:

A. Återkommande panikattacker.

B. Minst en av attackerna har under minst 1 månad åtföljts av ihållande oro eller ängslan för att få ytterligare attacker och/eller en betydande maladaptiv beteendeförändring med anledning av attackerna. Därtill kommer två uteslutningskriterier.

För fullständiga kriterier samt kriterierna för en panikattack, se MINI D5 (3).

Agorafobi 300.22

Diagnoskriterierna är organiserade från A-I, exempelvis:

A. Uttalad rädsla eller ångest inför minst två av följande situationer:

  1. Färdas med allmänna kommunikationsmedel
  2. Vistas på öppna platser
  3. Vistas inom slutna platser 
  4. Stå i kö eller befinna sig i folksamling
  5. Vara utanför hemmet på egen hand

B. Personen fruktar eller undviker dessa situationer på grund av tankar om att det skulle vara svårt att ta sig därifrån om panikartade symtom skulle uppstå.

Därtill kommer tidskriterium > 6 månader samt en rad uteslutningskriterier.

För fullständiga kriterier, se MINI D5 (3).

ICD-10

I ICD-10 beskrivs diagnoserna mer övergripande (1):

F41.0 Paniksyndrom (episodisk paroxysmal ångest)

Ett obligat fenomen är återkommande attacker av svår panikångest, som är oförutsägbara då de inte är begränsade till särskilda situationer eller omständigheter. Liksom vid andra ångestsyndrom är de dominerande symtomen plötsligt insättande hjärtklappning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, yrsel och overklighetskänslor (depersonalisation eller derealisation). Sekundärt uppträder ofta rädsla för att dö, att förlora kontrollen eller att bli sinnessjuk. Panikångest bör inte användas som huvuddiagnos om patienten är deprimerad vid tidpunkten då ångestanfallen startar. Under sådana omständigheter kan panikattackerna vara sekundära till depression (1).

F40.0 Agorafobi

En relativt väldefinierad grupp av fobier som innefattar rädsla för att lämna hemmet, gå i affärer, folksamlingar och offentliga platser eller att resa ensam med tåg, buss eller flyg. Panikångest uppträder ofta i förbindelse med agorafobi. Depressiva symtom, obsessiva symtom och sociala fobier är också vanligt förekommande delfenomen. Undvikande av den fobiska situationen är ofta ett framträdande drag och några agorafobiska patienter upplever endast ringa ångest då de klarar av att undvika de fobiska situationerna (1).

För mer utförlig beskrivning hänvisas till: The ICD -10 Classification of Mental and Behavioural Disorders-Clinical Descriptions and dianostic guidelines (4), samt för de fullständiga kriterierna till: The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders -Diagnostic criteria for research (5).

Dessa finns inte översatta till svenska.

Särskilda aspekter barn och ungdomar

Inga särskilda kriterier finns för barn och ungdomar i ICD-10 eller DSM-5 (1,2).

Epidemiologi

Upp
  • 12-månaders prevalensen för paniksyndrom är 2–3 procent.
  • Kvinnor löper dubbelt så stor risk som män att insjukna.
  • En enstaka panikattack inträffar hos närmare en tredjedel av befolkningen, utan att det leder till ytterligare konsekvenser.
  • Upp till en fjärdedel av de patienter som söker läkare för oklara bröstsmärtor och hjärtklappning har paniksyndrom (2).

Särskilda aspekter barn och ungdomar

  • Prevalens varierar mellan studier men har uppskattats till 0,3–0,4 procent bland barn och 1–2,3 procent bland ungdomar (6,7,8).
  • Paniksyndrom är en ovanlig diagnos hos barn och ungdomar. Däremot är panikattacker ett vanligt symtom vid samtliga ångeststörningar och inte ovanligt bland tonåringar.
    revalens varierar mellan studier men har uppskattats till 0,3–0,4 procent bland barn och
    1–2,3 procent bland ungdomar. (6), (7revalens varierar mellan studier men har uppskattats till 0,3–0,4 procent bland barn och1–2,3 procent bland ungdomar. (6), (7)

Riskfaktorer

Upp

Orsaker/Förklaringsmodeller

  • Hereditet -  det finns en ökad risk för att drabbas av paniksyndrom om någon av ens föräldrar lider av ångest-, depressions- eller bipolärt syndrom.
  • Andningssvårigheter, såsom astma, antingen nuvarande, tidigare eller hos någon i familjen är en riskfaktor för att utveckla paniksyndrom.
  • Enligt neurokemiska förklaringsmodeller finns en obalans i hjärnans larmsystem med ökad noradrenerg stimulering av limbiska system. 
  • Traumatiska upplevelser och långvarig separation under barndom och uppväxt ökar risken att utveckla ett ångestsyndrom.
  • De flesta drabbade kan identifiera ökad stress (interpersonella stressorer och stressorer kopplade till det fysiska välmåendet) månaden innan den första panikattacken.
  • Rökning är en riskfaktor för panikattacker och paniksyndrom. 
  • Kognitiv teori framhåller feltolkning, så kallad katastrofiering, av kroppsliga symtom och mentala bilder.
  • Klassisk betingning till objekt/plats/situation där individen hade sin första panikattack (2).

Särskilda aspekter barn och ungdomar

  • Temperament (hämmad/blyg, barnet reagerar med rädsla/oro snarare än nyfikenhet i nya situationer) 
  • Kontrollerande, överbeskyddande eller kritisk attityd hos föräldrar
  • Modellinlärning, dvs nära anhöriga visar stark rädsla och undvikande av ångestladdade situationer, vilket påverkar barnet som kopierar beteendet
  • Mobbning

Differentialdiagnos

Upp

Somatiska

Psykiatriska

  • Social fobi – panikattacker förekommer som en följd av exponering för sociala situationer.
  • Specifik fobi – panikattacker förekommer som en följd av exponering för det fobiska objektet.
  • PTSD – panikattacker förekommer som en följd av exponering för minnen eller situationer som påminner om den traumatiska händelsen.
  • Generaliserat ångestsyndrom – panikattacker förekommer i samband med oro vid generaliserat ångestsyndrom. Oron handlar då inte om rädslan för att få en panikattack.
  • Depression – det är vanligt med panikattacker som en del av en allmänt förhöjd ångestnivå vid depression. Om panikattackerna inte är förknippade med rädsla för konsekvenserna av attacken eller rädsla för att få fler panikattacker bör diagnosen paniksyndrom inte ställas.
  • Alkohol och drogmissbruk – diagnosen paniksyndrom ska inte ställas om panikattackerna bedöms vara en direkt fysiologisk följd av intaget av en substans. Om attackerna däremot fortsätter långt efter intaget av substansen ska diagnosen paniksyndrom övervägas. Det bör observeras att substansbruk ibland förekommer som en form av självmedicinering vid paniksyndrom. I dessa fall bör diagnosen paniksyndrom kompletteras med en diagnos för det aktuella substansbruket.

Differentialdiagnostiska överväganden vid agorafobi 

  • Specifik fobi -–rädslan och undvikandet är kopplat till ett specifikt objekt, som t ex undvikande av hissar vid hissfobi. 
  • Social fobi – rädslan och undvikandet handlar uteslutande om en rädsla för att bli kritiskt granskad i olika sociala situationer.
  • Akut stressyndrom och PTSD – ångest och undvikandet av de situationer som påminner personen om den traumatiska händelsen.
  • Depression – undvikande av att lämna hemmet kan förekomma vid depression, men handlar då om brist på energi, lågt självförtroende och oförmåga att känna lust och tillfredsställelse.

Särskilda aspekter barn och ungdomar

Utöver det som nämnts för vuxna bör även separationsångest övervägas.

Separationsångest - oron och panikattackerna är kopplade till rädsla för:

  • att vara skild ifrån anknytningspersoner
  • att vara hemifrån/vara ensam
  • att anknytningspersoner ska råka ut för en olycka

Samsjuklighet

Upp
  • Cirka 50–60 procent utvecklar egentlig depression, vilket i sin tur kan leda till en förhöjd suicidrisk
  • Andra ångestsyndrom
  • Sjukdomsångest
  • Förekomsten av alkoholmissbruk är likartad eller något högre än hos befolkningen i övrigt (2)

Inom psykiatrisk vård är det mycket vanligt att somatiska sjukdomstillstånd förbises eller diagnostiseras sent. Detta kan leda till att patienter riskerar att få en sämre hälsa och att dö i förtid. Beträffande behandling av psykiatriska sjukdomstillstånd vid samtidig somatisk sjukdom hänvisas till bakgrundsdokumentet Behandling av depression och ångest vid somatisk samsjuklighet (9).

Särskilda aspekter barn och ungdomar

Paniksyndrom med eller utan agorafobi har visat sig ha hög samsjuklighet med separationsångest, generaliserat ångestsyndrom och specifika fobier.

Utredning

Upp

Ångestsjukdomar är underdiagnostiserade. Mer än 70 procent av patienterna med ångestsyndrom handläggs numera helt inom primärvården som således har en viktig uppgift i att upptäcka, diagnostisera och behandla ångesttillstånd, samt vid komplicerade fall samråda med psykiatrin eller beroendevården (10).

En del av de patienter som söker vård inom primärvård med somatiska och/eller psykiska symtom har både depressions- och ångestsymtom. Studier har visat att de allra flesta patienterna kan diagnostiseras med specifika diagnoser, vilket har gjort att ospecifika sådana, exempelvis diagnosen ”blandade ångest- och depressionstillstånd” (eng. mixed anxiety-depression), inte bedöms tillföra något eller vara nödvändiga och därmed inte finns i DSM-5. Diagnosen ”blandade ångest- och depressionstillstånd” ställs vid uteslutning av annan specifik ångest- och förstämningsdiagnos och om tillståndet är av lindrig och kortvarig natur (max en månads symtomduration) enligt definitionen i ICD-10 (10).

Basutredning

För varje patient ska alltid en basutredning genomföras. Om tidigare basutredning bedöms aktuell behöver den inte upprepas. Patientskattad EQ-5D och behandlarskattad CGI-S utgör en global standard för mätning av behandlingsutfall.

Utökad utredning

Efter basutredningen sker en fördjupad bedömning av den information som har framkommit. Detta innefattar en genomgång av de diagnostiska kriterierna enligt DSM-5 samt för diagnosen relevanta områden såsom:

  • Hereditet
  • Trauman
  • Debutålder
  • Långtidsförlopp
  • Social belastning
  • Personlighetsmässiga faktorer
  • Utvecklingsrelaterade svårigheter
  • Beroende
I den fördjupade bedömningen ingår både psykiatriska och somatiska differentialdiagnostiska överväganden. Ett basalt somatiskt status innefattar auskultation av hjärta och lungor. Blodtryck samt basalt neurologiskt status. Beroende på fynd i labb eller status kan man behöva utvidga somatisk utredning (t ex EKG, PEF-mätning).

Blodprover tas om det inte är gjort det senaste året, innefattande:

  • Blodstatus
  • Na, K, Krea
  • ALAT/ASAT/G-GT
  • Albumin
  • TSH
  • S-Ca
  • P-Glukos
  • Vid behov tillägg av Kobolamin; 25-OH D-vit, PEth och CDT
När specifik diagnos paniksyndrom är ställd skattas symtombördan med den syndromspecifika självskattningsskalan PDSS-SR ( Panic Disorder Severity Scale Rated). Detta är viktigt för att mäta svårighetsgrad och kunna följa resultatet av behandling.

Särskilda aspekter barn och ungdomar

  • Kartlägg
    - Ångesten – debut, situationer, barnet och föräldrarnas beteende i dessa situationer, konsekvenser
    - Kontext – familjeförhållanden, skolsituation, kamratrelationer, hereditet, trauma, tidig utveckling, sömn etc
  • Undersök familjens och förskolans/skolans och övriga psykosociala faktorers roll för problemens uppkomst och vidmakthållande
  • Uteslut att ångesten orsakas av försummelse av barnet och dess grundläggande behov
  • Kartlägg övrig psykiatrisk problematik, t ex med hjälp av strukturerad intervju såsom MINI-KID eller K-SADS PL (Kiddie-schedule for affective disorders and schizophrenia, present and lifetime version)
  • Självskattningsformulär kan med fördel användas:
    - I BUP:s riktlinjer  rekommenderas Spence children’s anxiety scale (SCAS) som finns i barn- och föräldraversion för barn 7-17 år. Skalan innehåller delskalor för bland annat paniksyndrom/agorafobi. I riktlinjerna för primärvårdens första linje psykiatri rekommenderas Revised Children’s Anxiety and Depression Scale (RCADS) som är en vidareutveckling av SCAS. RCADS har ännu inte utvärderats i Sverige (11)
  • Vidare utredning, t ex så kallad beteendeanalys, görs i samband med KBT-behandling

Riskbedömning

Upp

Behandling/insatser

Upp

Socialstyrelsens rekommendationer

Hälso- och sjukvården bör


Hälso- och sjukvården kan

Allmänt

Grundlig information om tillståndet och dess behandling kan i sig verka ångestlindrande och utgör grunden för en allians för vidare behandling. Muntlig information bör alltid kompletteras med skriftlig samt hänvisning till relevanta webbplatser, såsom 1177.

Rekommendera gärna självhjälpslitteratur, till exempel: "Ingen panik: Fri från panik- och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi" av Per Carlbring och Åsa Hanell (13).

Åtgärder som riskerar att befästa sjukdomen, som beviljande av färdtjänst, boendestödjare utan adekvat handledning eller sjuk-/aktivitetsersättning utan rehabiliteringsplan, bör undvikas till förmån för aktiverande behandlingsinsatser.

KBT bör utgöra förstahandsalternativ för de flesta patienter eftersom effekten är likvärdig med läkemedel, mer bestående och förenad med mindre risk för biverkningar. Effekter av KBT och farmakologisk behandling är väsentligen likvärdiga och studier visar att 60-85 procent av patienterna uppnår symtomfrihet eller kliniskt signifikant förbättring. Läkemedel har en snabbare och mer panikblockerande effekt medan KBT bättre behandlar agorafobi-symtom samt skyddar bättre mot återfall efter avslutad behandling (12).

Psykologisk behandling

KBT-behandling innefattar: som

  1. Psykopedagogik
  2. Identifikation av katastroftankar som bidrar till negativa känslor och undvikande av situationer, som sedan testas med beteendeexperiment
  3. Kognitiv omstrukturering för att bryta den utvecklade onda cirkeln
  4. Framkallande av, och exponering för ångestväckande symtom, som yrsel och hjärtklappning, så kallad interoceptiv exponering
  5. Exponering för de ångestväckande situationerna
  6. Återfallsprevention

KBT ges individuellt, i grupp eller förmedlad via Internet. Internetbaserad KBT för Paniksyndrom är lättillgängligt i Stockholm. Patienten anmäler sig själv på 1177.se/E-tjänster eller via Stockholms läns landstings internetpsykiatri och kallas därefter för en snar läkarbedömning.

KBT-behandling bör ske med en manual med gott vetenskapligt stöd, exempelvis Mastery of Your Anxiety and Panic: Therapist Guide av Craske och Barlow (14). Manualen finns också beskriven i Barlows Clinical Handbook of Psychological Disorders (15).

Andra psykoterapier

Det vetenskapliga stödet för panikfokuserad psykodynamisk korttidsterapi är otillräckligt till begränsat, samt är mer resurskrävande än KBT, och bör bara erbjudas i undantagstillstånd. 
EMDR (Eye movement desensitization and reprocessing) har inte visat sig effektiv vid paniksyndrom.
Tekniker och metoder som saknar dokumentation är bland annat hypnos, interpersonell psykoterapi (IPT), problemfokuserad terapi, stresshantering, kroppskännedom och psykoanalys.
Det vetenskapliga stödet för panikfokuserad psykodynamisk korttidsterapi är otillräckligt till begränsat, samt är mer resurskrävande än KBT, och bör bara erbjudas i undantagstillstånd. EMDR (Eye movement desensitization and reprocessing) har inte visat sig effektiv vid paniksyndrom.Tekniker och metoder som saknar dokumentation är bland annat hypnos, interpersonell psykoterapi (IPT), problemfokuserad terapi, stresshantering, kroppskännedom och psykoanalys. 

Läkemedelsbehandling

Vid läkemedelsbehandling ska patienten informeras om vanliga biverkningar, eventuella insättningssymtom men också få information som ger en rimlig förväntan på effekt av behandlingen.  

  • SSRI utgör förstahandsbehandling. Vid uteblivet behandlingssvar byt i första hand till annat SSRI. För läkemedelsval se under särskild flik, Kloka listan. Kliniskt så betraktas de olika SSRI preparaten som relativt likvärdiga i effekt även om några preparat är bättre studerade än andra.
  • Klomipramin (TCA) är väl dokumenterat och utgör ett alternativ till SSRI när det inte fungerar, förutsatt att potentiella biverknings-, interaktions- och toxicitetsproblem beaktas (10).
  • Venlafaxin, ett SNRI, är godkänt för behandling av paniksyndrom och är ett alternativ till SSRI, men har högre frekvens av biverkningar och utsättningssymtom (10).
  • Bensodiazepiner har kortsiktigt god symtomlindrande effekt men vid längre tids användning finns en stor risk för utveckling av allvarliga biverkningar i form av tolerans och beroende. Bensodiazepiner bör därför inte användas.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

Hälso- och sjukvården bör inte
  • erbjuda behandling med bensodiazepiner till vuxna med generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom, social fobi eller akut stressyndrom (icke-göra, sid 55 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer) (12).
Vid terapisvikt bör följande övervägas:
  • Tar patienten medicinen enligt ordination?
  • Överkonsumtion av alkohol, droger, kaffe?
  • Andra läkemedel (betastimulerare, hälsokostpreparat)?
  • Bedöm grad av samtidig depression och sömnstörning
  • Somatisk sjukdom?

Behandlingstid

Minst 6 månader, vid full remission långsam utsättning. Efter 6 månaders symtomfrihet med pågående antidepressiv behandling kan man försöka minska dosen eller trappa ut läkemedlet. Vid eventuell försämring höjer man dosen till föregående nivå. Läkemedelsbehandling kan bli flerårig (10).

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet har stöd vid behandling av depressioner. Litteraturen avseende effekt vid ångestsjukdomar är dock fortfarande begränsad. Fördelar torde finnas, särskilt vid somatisk samsjuklighet (främst metabola sjukdomar) där motion kan bidra till bättre hälsa (16).

Särskilda aspekter barn och ungdomar

Studier på behandling av barn och ungdomar med paniksyndrom saknas. Om den unga har panikattacker vid andra ångesttillstånd ska dessa kartläggas och tas upp i behandlingen.

Behandlingen bör innehålla psykoedukation om

  • vad panikattacker är
  • samband mellan tankar och beteenden
  • feltolkningar av kroppsliga symtom
  • hur beteenden som hyperventilation trappar upp rädslan
  • hur man tolkar kroppsliga signaler samt avslappningstekniker
  • omstrukturering av katastroftankar och exponering för inre sensationer

Läkemedelsverket anger att det finns otillräckligt vetenskapligt underlag som kan ligga till grund för att ge behandlingsrekommendationer för paniksyndrom hos barn och ungdomar.

Kloka listan 2018

Uppföljning

Upp

Behandling följs alltid upp efter 5–7 månader från behandlingsstart (avslutad basutredning), samt årsvis vid längre behandlingar, med EQ-5D och CGI-S. Dessutom görs syndromspecifik uppföljning enligt nedan.

Minskning av antal panikattacker är ett otillräckligt mått på behandlingseffekt eftersom det är framförallt förväntansångest och undvikandebeteende som nedsätter patientens funktion. Utvärdering bör ske med stöd av skattningsinstrument PDSS-SR

 

Behandling följs upp efter 5–7 månader från behandlingsstart (avslutad basutredning; länk), samt årsvis vid längre behandlingar, med EQ-5D (länk) och CGI-S (länk). Dessutom görs syndromspecifik uppföljning enligt nedan.
Minskning av antal panikattacker är ett otillräckligt mått på behandlingseffekt eftersom det är framförallt förväntansångest och undvikandebeteende som nedsätter patientens funktion. Utvärdering bör ske med stöd av skattningsinstrument PDSS-SR (länk). Var god se under rubrik Allmän utredning av ångestsyndrom (länk).Behandling följs upp efter 5–7 månader från behandlingsstart (avslutad basutredning), samt årsvis vid längre behandlingar, med EQ-5D och CGI-S (länk). Dessutom görs syndromspecifik uppföljning enligt nedan.Minskning av antal panikattacker är ett otillräckligt mått på behandlingseffekt eftersom det är framförallt förväntansångest och undvikandebeteende som nedsätter patientens funktion. Utvärdering bör ske med stöd av skattningsinstrument PDSS-SR (länk). Var god se under rubrik Allmän utredning av ångestsyndrom (länk).

Särskilda aspekter barn och ungdomar

  • Utvärdering av behandlingen bör ske kontinueligt.
  • Frekvensen för utvärdering och uppsatta mål för behandlingen bör planeras in då behandlingsplan upprättas.
  • Uppföljning sker förslagsvis på ett strukturerat sätt, t ex med hjälp av SCAS-C/P eller RCADS-C/P och/eller CGAS.

Komplikationer

Upp
  • Social isolering, nedsatt arbetsförmåga
  • Depression  med ökad risk för suicid
  • Alkohol/drogmissbruk
  • Sekundär sjukdomsångest

Juridik

Upp

LPT är sällan eller aldrig tillämpligt vid paniksyndrom som primär diagnos.

Kvalitetsindikatorer

Upp
  • Implementeras SLL:s vårdprogram för Ångestsyndrom?
  • Kan KBT erbjudas vid mottagningen?
  • Sker utredning och bedömning med hjälp av strukturerad diagnostisk intervju?
  • Sker uppföljning enligt förutbestämd och enhetligt tillämpad tidsplan och med stöd av skattningsskalor?

Särskilda aspekter barn och ungdomar

  • Följs BUP:s/primärvårdens första linjes riktlinjer för ångestsyndrom?
  • Erbjuds KBT vid mottagningen?
  • Sker utredning och bedömning på ett strukturerat sätt?
  • Utvärderas behandlingsinsatser med validerade instrument, t ex C-GAS eller en skala som mäter symtomnivå?

Sjukskrivning

Upp
  • Vid lindrigt paniksyndrom bör sjukskrivning om möjligt undvikas.
  • Vid medelsvårt paniksyndrom kan arbetsförmågan vara tillfälligt nedsatt upp till 4 veckor, partiell sjukskrivning bör övervägas.
  • Vid svårt paniksyndrom och agorafobi kan patienten sjukskrivas längre än 4 veckor, partiell sjukskrivning bör övervägas.

Socialstyrelsen - försäkringsmedicinskt beslutsstöd

Referenser

Upp
  1. Socialstyrelsen. ICD-10. WHO: Genève, 2016. http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkoder/diagnoskodericd-10 
  2. American Psychiatric Association: Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5th edition. Arlington, VA, American Psychiatric Association, 2013
  3. American Psychiatric Association (översättning till svenska av Jörgen Herlofsson): MINI-D5, diagnostiska kriterier enligt DSM 5, 5:e upplaga. Stockholm: Pilgrim press, 2014
  4. The ICD -10 Classification of Mental and Behavioural Disorders-Clinical Descriptions and diagnostic guidelines (länkar) http://www.who.int/classifications/icd/en/bluebook.pdf
  5. The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders -Diagnostic criteria for research http://www.who.int/classifications/icd/en/GRNBOOK.pdf
  6. Merikangas, Kathleen Ries, et al. "Prevalence and treatment of mental disorders among US children in the 2001–2004 NHANES." Pediatrics 125.1 (2010): 75-81
  7. Merikangas, Kathleen Ries, et al. "Lifetime prevalence of mental disorders in US adolescents: results from the National Comorbidity Survey Replication–Adolescent Supplement (NCS-A)." Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry 49.10 (2010): 980-989
  8. Beidel DC, Alfano CA. Child Anxiety Disorders. 2nd ed. New York, NY: Taylor
    and Francis e-Library; 2011.
    Beidel DC, Alfano CA. Child Anxiety Disorders. 2nd ed. New York, NY: Taylorand Francis e-Library; 2011
  9. Socialstyrelsens rapport Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Indikatorer och underlag för bedömningar
  10. Information från Läkemedelsverket. Läkemedelsbehandling av depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom hos barn och vuxna – Behandlingsrekommendation. Årgång 27, nummer 6, december 2016
  11. BUP: Riktlinjer till stöd för bedömning och behandling. Stockholms läns landsting 2015
  12. Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom. Stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen 2017. www.socialstyrelsen.se
  13. Carlbring, Per, Hanell, Åsa: Ingen panik: Fri från panik- och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi. Stockholm: Natur och kultur, 2011
  14. Craske, Michelle G, Barlow, David H: Mastery of Your Anxiety and Panic: Therapist Guide. Oxford: Oxford University Press, 2007
  15. Barlows, David H: Clinical Handbook of Psychological Disorders. A Step-by-Step Treatment Manual. New York: Guilford Press, 2014
  16. Information från Läkemedelsverket. Läkemedelsbehandling av depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom hos barn och vuxna – Behandlingsrekommendation. Årgång 27, nummer 6, december 2016, sid 45

Övrig litteratur

  • www.nice.org.uk
  • Vägledningsdokument: Ångest hos barn och unga med psykisk ohälsa - På husläkarmottagning eller barn- och ungdomsmedicinsk mottagning, version 1. Stockholms Läns Landsting 2014. www.vardgivarguiden.se 

Om dokumentet: Paniksyndrom

Författare:
Johan Skånberg, Specialist i psykiatri, Överläkare, Affektiva och ångestprogrammet, Psykiatri Sydväst, Mia Asplund, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, Ångestenheten, Psykiatri Nordväst, Peter Renblad, Specialist i psykiatri, Överläkare Psykiatricentrum Södertälje, Sarah Vigerland, leg. psykolog, Med Dr, BUP Stockholm, Maria Silverberg Mörse, specialist i Barn- och ungdomspsykiatri, överläkare, BUP Stockholm
Granskat av:
sakkunniga i Psykiatrirådet i SLL
Läkemedelsdelarna granskade av:
Expertrådet för psykiatriska sjukdomar i Stockholms läns läkemedelskommitté
Publicerat:
September 2012
Uppdaterat:
Februari 2018